Civilisationen  flyger och far, i sin  snurriga  bana, med  teknologiskt  understöd,
civilisationen  rasar  i  sin  bur och  upp  ur  djupet  av  sin  lunga  utstötes  orden
som  som  sliter  sönder   jorden,   en  onaturlig  förändring  transformerar  miljö
och  ras, fas för fas, det  är  en  intellktuellt  skicklig  destruktivitet  där ingen gen-
grupp  hittar sin  identitet, däri  det  civiliserade  monstret  som androgyn  kropp
och  asätare  befruktande  sig själv, sin  egen bödel och offer, spyr upp sitt eget av-
fall  ur sin egna  dy, och på gott och ont reses  monument av ondskans ohederliga
intellekt  som står sig, när världarna kolliderat för evigt,och medan avfallet växte,
utan att återvinnas,krånglade sig bakterierna överlägset över jorden likt ett okänt
anfall  från  världsrymden, lider  jorden av förstoppning  och världens  civilisation
som  uppstoppad, ångan steg och bakterierna blev ännu aktivare som de klättrade
över alla mänskliga hinder,och av livsskräck och dödsångest gallren i själarna ekar
i en fördömd verklighet, som förskräckta dessertörer rusar frusna  omkring, vilsna
överallt och ingenstans.
                                                  

                                                  

                            Sten Wiking